Mohammad Ali, Pascha den store (många olika stavningar förekommer inkl. turkiskans Mehmet Ali), var vicekung av Egypten, och betraktas ibland som grundare till det moderna Egypten.
Mohammad Ali var en alban, född i Kavaja. År 1789 ödelade Napoleon den mameluckiska armén i slaget vid pyramiderna, men tvingades senare lämna Egypten. Detta lämnade ett maktvakuum, vilket fylldes av Mohammad Ali. Han utsågs till ottomanskt guvernör (Vali) av Egypten år 1805 och blev brömd för att (på ett förrädiskt sätt) ha massakrerat de mameluckiska ledarna. Han introducerade svepande reformer i Egypten: genom konspiration byggde han en armé från egyptiska bönder, och använde denna styrka för att expandera Egyptens gränser; han byggde stora delar av infrastrukturen, så som kanaler och vägar; och han etablerade Egypten som en av världens ledande bomullsproducenter. Mohammad Ali introducerade även signifikanta sociala reformer, incklusive skapandet av moderna utbildningsinstitutioner. Det mesta av hans ansträndningar var dock fokuserade på hans framgångsrika förstärkningen av Egyptens väpnade styrkor. Egypten blev temporärt en modern makt i Mellanöstern.
Under hela hans styre var han ottomanska sultanens nominella vasall, men han agerade självständigt. Han hjälpte sultanen i hans kamp mot grekernas självständighetskrig, men förlorade sin flotta under slaget vid Navarino, och Egypten har inte varit någon marin makt sedan dess. Han slog ner en Wahhabai-revolt i Arabien åt sultanen. Senare blev han och sultanen osams och gick ut i krig mot varandra år 1831. Under ledning av hans son, Ibrahim pascha, erövrade hans arméer palestina och Syrien och var några dagars marsch från Konstantinopel. Ryssland ingrepp och fick fram förhandlingar år 1833, vilket resulterade i att Mohammad Ali fick kontroll över Syrien och Palestina.
År 1839 återupptog sultan Mahmoud II kriget, men besegrades helt av Ibrahim vid Konien och dog kort efter. Återigen närmade sig Egyptens armé Konstantinopel och stoppades denna gång av europeiska ingrepp (inklusive den brittiska flottans blockad av kusten vid Nilens delta) vilket ledde till att Mohammad Ali och Ibrahim gav upp Syrien år 1841.
Mohammad Ali avsattes i juli 1848 på grund av mental försvagning, och dog i augusti 1849. Han efterträddes av sina två söner (Ibrahim och Abbas), men både visade sig vara svaga ledare och Egypten föll under européernas dominering, till större del på grund av hans stora överdrivna utgifter.
